Scouting är kul!! Jag började i de "riktiga" scouterna när jag var sju år och då hade jag redan
varit med i baptistscouterna ett par år eftersom min dagmamma var aktiv inom Katrineholms
baptistkyrka. Efter en annons i Katrineholms Kuriren tog min mamma med mig till ett upptaktsmöte
på "Scoutgården" med miniorscoterna i Katrineholms Scoutkår. Det var superkul minns jag. Katarina
Holm och Kenneth hette ledarna och jag minns att Kenneth förklarade hur en luftmaddress funkade och
varför ett liggunderlag var bättre. Detta måste ha varit 1972 eller 1973.
Efter ett par år i miniorscoterna och då man fyllt 10 år började man juniorscoterna. Det betyder
att man får lära sig
använda kniv och använda karta och kompass. Det riktigt nya och spännande var dock att få åka på
läger och hajker, d.v.s. övernattningar under mycket primitiva förhållanden. Oftast sov man i tält
eller i någon lokal, t.ex. scoutstugan i Forssjö. "Farmor" var den juniorledare som dominerar mitt
minne från denna tid som en trygg punkt i tillvaron. Alltid glad och positiv med besked vad som
skulle göras, och var man ledsen fick man alltid en stor kram. Den stora finalen på livet som
juniorscout var ändå Krusbärslägret som genomfördes på en ö i sörmland där vi fick bo i tält,
genomgå en invigningsritual mitt i natten och en massa spännande saker. På ön finns antagligen än
idag ett stenröse med en pappersrulle i med alla våra namn.
Nästa steg i scoutlivet är att bli patrullscout vilket innebar att vi delades upp i små patruller
om 5-10 scouter i varje. Varje patrull skulle hädanefter jobba som ett team och skaffa en egen
flagga. Varje patrull fick även ett eget krypin på vinden till scoutgården där vi löste allehanda
uppgifter och umgicks. Under åren som patrullscout började jag fotografera under hajker, möten och
läger. "Plåten" var vår mycket respektingivande ledare som var tandläkare till vardags. Han blev
arg snabbt men lika snabbt blev han glad. Det var kul att retas med honom vartefter vårt mod växte
och han hade det nog inte så lätt. På ett läger gömde vi några grodor i hans sovsäck och fick
straffkommendering i köket resten av veckan. Det var det värt! :-) Som patrullscout fick vi lära
oss en massa bra saker också som att bygga ett vindskydd och sova ute när det är himla kallt.
Den absolut roligaste tiden som scout var i seniorscoutlaget "Knappast" med Rolle som hövding.
Vi var helt enkelt bäst!
Äntligen fick man ge igen för allt bus man blivit utsatt för under årens lopp som småscout, men
det skedde alltid med glimten i ögat. Man spökade för juniorerna och satte patrullscouterna i
arbete. Dessutom gick många av oss in som hjälpledare på avdelningarna. Jag var juniorscoutledare
under 3-4 år med ett härligt gäng med Tobbe och Farmor i spetsen. I övrigt var seniorscouttiden en
återgång till storgemenskap och vi fikade alltid med te och skorpor i vårt eget speciella mötesrum
dit ingen annan fick komma in. Rummet var fullbellamrat med troféer och vandringspriser från olika
mästerskap. "Knappast" var med och anordnade många hajker, läger och evenemang på
distriktsnivå. En otroligt bra tid där min del av scoutingen dock blev utmanad av andra intressen
så som rockmusik och fältbiologi. Jag kan dock lungt säga att jag i själ och hjärta alltid är
redo!!
Tack alla scouter för allt!
Joakim Larsson
| 