Den här konserten var en helt oplanerad händelse av bästa märke, precis så som jag önskar att mera i livet kunde vara. Vid ett strandbesök under vår årliga semestervecka på Öland med Myhrmans beklagar vi oss över hur lite det händer och hur mycket en hög ungar på 10, 9, 8, 6 och 3 års ålder kan låta. Plötsligt nämner Catarina att Uggla spelar i slottsruinen påföljande dagar vilket får det att säga pling i mitt huvud.

Hade inte syrrans kille några polare, Berka och Magnus, som skulle gigga med Uggla nu på sommaren? Den svaga tankekedjan som baserades på något som sagts på en fest ett par månader tidigare verifierades snabbt genom ett mobilsamtal till Berka. Jo det stämde, de var i stan, det vill säga Borgholm, och hade just kvicknat till inför soundchecken. Han lovade att kolla om det fanns några slots kvar på gästlistan och ringa tillbaka.

Ett logistikproblem var vart alla barn skulle förvaras medan vi vuxna förlustade oss. Som genom en händelse råkade Catarinas mamma vara på besök i den hyrda stugan, och faktiskt, hon accepterade utmaningen om än med viss tvekan. Efter ett par timmar ringde Berka tillbaka och meddelade att det fanns plats på listan för den andra dagen och att vi stod uppsatta där. Cool!

Två dagar senare proppade vi in oss i finbilen (Myhrmans) och lämnade det vuxna livet i stugan bakom oss för att fara in till stan, tjohoo! Strax hade vi sakta glidit förbi kön av ungdomar och turister på väg in i slottsruinen och anmälde oss vid ett litet bord bredvid insläppet där det stod "gästlista" på en liten skylt. Jajjemensan vi stod med där och kunde glida vidare in på slottsgården och köpa en festivalplastmugg med prippsblå starköl.

Vädret var småmulet och det duggade lite grann när Håkan Hellström entrade scenen. Publiken jublade men jag förstod ingenting mer än att jag inte är ett Hellström fan. Catarina dissade mig helt för att inte ens veta vem han var. Hmmmm, jag ser fortfarande ingen brist i den okunskapen..

Därefter entrade The Ark scenen och jag blev genast mer intresserad. Detta var en härlig blandning av glamrock och ett 80 tals Queen-wannabe sound. Ola Salos queer anspelningar kan tyckas billiga men helt rätt i sammanhanget. Go Ola, go!!

Slutligen kom idolen, rockikonen och veteranen Magnus Uggla in på scen. Helt otroligt roligt är väl en bra sammanfattning på det som komma skulle. Uggla har samlat på sig en oändligt lång lista med hits genom åren. Han öppnade med en monolog om hur svårt det var att vara rebell. Han hade fått tänka länge på hur det skulle gå till. Han funderade först på om han skulle skita i hitsen och bara spela gammalt material från Livets teater och tidigare. Men sen hade han kommit på att alla räknade med att han skulle vara rebellisk på det viset så det skulle vara ännu mera rebelliskt att skita i att vara rebell. Alltså satte han igång med att beta av hitsen i en oändlig ström. Klurigt!

Magnus hade jobbet som kapellmästare och tog chansen att rocka till det ordentligt på sina ställen. Berka stod mest och såg cool ut bakom keyboardet som typ den där Sparks snubben. Jag tyckte konserten var otroligt proffsigt genomförd och nästan mest otroligt var kung Uggla själv som orkade hålla tempot hela vägen ut. Det syns att han gör det för att han tycker det är kul och inte bara för pengarna. Berka och Magnus klagade lite på att Uggla var den som festade hårdast på nätterna och hade själva problem att hålla jämna steg.

Efter konserten bar det av i limmo, banden alltså, till Strand hotell i Borgholm för att mingla lite med pöbeln innan efterfesten. Det var mycket intressant och se hur folk plockades ihop till en schysst efterfest. Håkan hade en hel hög småtjejer efter sig och Ola hade redan hittat en egen efterfest i ett hus bredvid och försökte energiskt få folk att hänga på. Magnus presenterade mig för Magnus trodde jag, men jag missade att de här killarna fortfarande jobbade så det var Uggla han presenterade mig för. Skillnaden bestod i att min framsträckta näve möttes med ett "Tjaa". Magnus förklarde senare lite generat att Uggla har tröttnat på att skaka tass. Fair enough, tänkte jag, men visst kändes det lite snopet.

När Strand stängde började vi trötta vandra mot bilen undrandes hur i hela friden Uggla orkade med turnétempot, men han tränar säkert i smyg. Killen höll stilen bra i alla fall!

Tack till Berka o Magnus för en kul kväll!

Jocke.