Så var det dags att släppa loss lite tillsammans efter ett ganska sammanbitet och fokuserat halvår. Efter viss tvekan vid förbudet mot slitna jeans och jumpaskor beslöt jag mig dock för att gå till Wallmans Salonger filialen Golden Hits för att käka lite och ha det trevligt med mina arbetskamrater. I fickan stoppade jag den nyinköpta superbilliga (1500:-) 3 Megapixel digitalkameran Konica/Minolta Dimage X31. Äntligen skulle jag slippa släpa runt den gamla och numera gigantiska o svindyra (12000:-) 2 Megapixel digitalkameran Nikon Coolpix 950 som svårligen går ned smidigt i någon ficka. Vilken miss!

Jag har aldrig gillat autofokus, varesig på Canon EOS serien eller någon senare kompaktdigitalkamera. Det bara surrar hela tiden och vips så är batterierna slut! Dimage x31 har dessutom problem med att ställa in fokuset när ljuset är begränsat. Den orkar inte ens ställa in lagom värden vid blixttagning. Men hallå därborta på Konica/Minolta! Blixten räcker max 3-4 meter så hur svårt är det att "ge upp" autofokuset på 2 meter och ställa in ett pyttigt bländarhål för maximalt skärpedjup och bränna på med blixten!? Det klarade ju t.o.m. Kodak Instamatic av på 70 talet!

Nåväl förutom kamera disaster nummer två på mindre än en vecka så var det en mycket lyckad tillställning där många passade på att säga sitt hjärtas mening till någon kollega, eller som någon uttryckte det dagen efter: "Det är alltid lika intressant att komma till jobbet efter en firmafest och försöka klura ut vilka man lyckats förolämpa denna gång!"

Frampå småtimmarna blev diskussionerna allt fåordigare och livligare och slutligen smet jag iväg till bussen när vi blivit utkörda från Riche som stängde. Då var klockan kvart i tre och en halvtimme senare sussade jag sött med öronproppar i, men med telefonerna i beredskap på nattduksbordet om Håkan med flera inte skulle kunna ta sig hem till Uppsala och andra ytterförorter. Det ringde inte vad jag hörde så ganska förvånad vaknade jag vid halv 9 tiden av att det snarkade i köket. Håkan! Det snarkade även från barnens sovrum (de var inte hemma). Lotta! En riktig helkväll alltså!! och som tur var hade jag inte låst dörren. :-) Efter en långfrukost åkte vi till jobbet.

/ Jocke