Efter sju svåra år av midsommaroväder såg det nu faktiskt ut att bli riktigt fint denna midsommarafton 2005! För egen del hade jag precis fått bomullskänslan i huvet att lägga sig efter tre veckors segsliten sommar förkylning. Nu kändes det ok och med ro i sinnet puttrade jag ned till Katne i Hondan som fortfarande innehåller ett stycket ankare och ljuddämparpasta. Det gäller att ha projekten till hands när andan faller på!

Anders och Eva-Lenas midsommarfiranden är en stabil tradition och alltid urtrevliga. Jag har deltagit 3-4 gånger de senaste 10 åren och ett bättre gemyt får man leta efter. Alla deltar i lövning och kransning av midsommarstång inklusive stångresning och stångsup! Därefter är det alltid dans och midsommarfika. Dansen kring midsommarstången kan nog slipas lite till kommande år men det var väl det enda som gick att klaga på. Kanske är det lite som "Den blomstertid nu kommer..." på avslutningen där alla börjar humma efter tre versrader. Traditioner i erosion eller i evolution?

Efter midsommarfikat bjuder traditionen på lekar och i år fick jag den äran att leda dessa, ivrigt påhejad av Lillemor. Lekarna började med hästskokastning som följdes av pilkastning, hink i boll och ringkastning. Det hela avslutades med ett nytt moment som jag klurat ut. Gissa låtar och artister. Jag hade scannat hela min MP3 samling efter traditionella svenska låtar och oldies från början av förra seklet fram till 60 talet. Om inte någon gick hem och köpte en CD efter dessa 24 låtar så är det konstigt, apropå musikbolagens oro för MP3 formatet. Alla fick välja pris från prisbordet i poängordning. My och Max fixade hem handukar, T-shirtar, kortlekar och grillskrapor!

Efter en paus på ca 2 timmar återsamlades vi för en välkomstdrink i det gröna och vädret höll i sig så det kunde sittas ute i år. Härligt! Efter den helt suveräna buffén bjöds det på jordgubbar och grädde. När solen gått ned bakom trädtopparna samlades vi inomhus för en kopp kaffe och avec. Avslutningsvis trollade Arne får barnen och några nyfikna vuxna.

Tack Anders och Eva-Lena, suveränt!!

/ Jocke