Catarina Nitz är en av mina allra bästa vänner från gymnasietiden och nu fyllde hon 40. Det kändes lite konstigt. När man träffar Cattis idag så känns det som att det var igår vi satt uppkrupna hela gänget, i hennes lilla etta vid gamla Gulfmacken på Vasavägen, och drack te, lyssnade på musik och debatterade världens alla orättvisor. Det var 25 år sedan! Halleluja!!

På den tiden, det vill säga 80 talet, stod Madonna och Eurythmics högt på listan och det blev många sena kvällar med musik, vin, te, knäckemackor och kaviar. Cattis hade flyttat in från Flen i början av gymnasiet och var en av de första med egen lägenhet. Det kändes bra då jag själv flyttade till Torsgatan ett stenkast från Gulfmacken i tvåan. Vi var båda ansvarstagande egnahemsinnehavare!

På somrarna anordnade Cattis midsommarfirande hos sina föräldrar på landet och för första gången under hela min uppväxt fanns det vuxna i närheten på tonårsfest. De var coola föräldrar tyckte jag. Cattis pappa visade mig på en del lantliga traditioner som till exempel att oanmäld gå runt i torpen och knacka på sent på midsommarkvällen. Seden bjuder då att man blir inbjuden och att man tar en sup tillsammans innan man går vidare. Trevligt! Minns inte hur många torp det blev...

Efter gymnasiet flyttade jag till Stockholm och något år senare ringde Cattis och undrade om jag kunde ge henne logi ett par dagar i Stockholm. Jag bodde då i en liten etta på Gullmarsplan men det var inget problem. Eftersom jag jobbade och Cattis var ute sent på kvällarna så klaschade det lite på mornarna. Cattis: Det *är* faktiskt omöjligt att hälla upp flingor i en djup tallrik helt ljudlöst! "Jocke the Earthquake" var född.

En efter en flyttade tjejgänget upp till Stockholm medan Johan, Sören och hela bandet Sugession drog söderut till Götborg för en popkarriär. Jag och några av tjejerna fick ett saneringskontrakt på Hornsgatan. Det var en 180 m2 stor lägenhet som snabbt blev ett kollektiv för gänget och folk flyttade in och ut. Cattis och Katarina var ett slags permanent nav och det fanns alltid ett par flaskor rött stående och många trevliga kvällar utspelade sig och mycket dramatik. Tiden på Hornsgatan kantades av besök på lokal och mycket musik. Ställen som Ritz, Söders Hjärta, Westermans, Tre tunnor och Heartbreak Hotel fungerade som andra hem.

Cattis har alltid varit en rättskaffens kvinna och drivit den krassa "sanningen" framför sig varesig den varit vacker eller förskräcklig, objektiv eller subjektiv, allmän eller personlig. Exempelvis som när Katarina födde Viktor så var det Cattis som följde med och höll i handen. Efteråt utbrast Cattis "Och fy f*n, det såg ut som en slaktbänk, jag ska aldrig skaffa barn!" Som tur är fick Roland henne på fall och de flyttade ihop i kokooningens tecken på Kungsholmen vilket resulterade i först en Kalle och lite senare en Petter. Den senare efter att ha flyttat tillbaka till Katneholm och stadgat sig med hus och jobb på lokalblaskan. Så kan det gå. :-)

Tillbaka till festen. Kalles band med vänner entrade scenen först. Det kändes direkt som om man var tillbaka i Panzardazzet på musikföreningen DUDs tid! På Cattis Ett givet inslag på en fest som denna är Flensbandet Blodbusarna som återuppstått förstärkt med Susanne Udenius. Gamla godingar som "Blod i ballen" m.fl radades upp och sångaren Felet såg ut att ha det riktigt kul.

Tack Cattis! / Jocke