Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder! På våren brukade patrullscouterna ha en vårhajk vilket
innebar att avdelningen ifråga satte iväg mot något av kommunens fasta vindskydd för att få känna på lite
tuffare väder än sommarens läger normalt kunde erbjuda. Som seniorscout var detta knappast någon utmaning
utan vi hade en novemberhajk som gick av stapeln varje år med olika tävlingsmoment.
Ett år var det 16 minus
grader på denna seniorhajk och mycket frös sönder under natten när vi packade som sillar försökte hålla
värmen i vindskydd byggda av slanor och presseningar medans stockelden falnade.
Mina läderkängor hade frusit med böjda skaft under natten så de
gick inte att använda på hela dagen minns jag som fick gå i jympadojjer och dubbla strumpor istället.
Nåväl, tillbaka till patrullscoutshajken. Som seniorer ansåg vi det vara våran plikt att terrorisera de
yngre scouterna när tillfälle gavs, alltså skuggade vi patrullscouterna medelst cykel och moped och slog
läger några hundra meter från deras fasta vindskydd. Tanken var att skrämma skiten ur patrullisarna på
natten, he-he. Just då var det dessutom trendigt i seniorlaget att sova i bergsklättrarhängmatta med bara
en plastbit som tak så det gällde att ta varje tillfälle till detta.
Det var viktigt att spänna hängmattan hårt mellan två träd för att slippa att gå omkring som
ett V dagen efter. Vi spände upp mattorna i en ring och gjorde eld i mitten.
På natten blev det rejält kallt och började snöa. Klockan var över tolv när vi smög oss ut för spökeriet,
endast Mattson vägrade lämna sin varma sköna sovsäck. Vad jag minns blev det lite lamt resultat då vi
upptäcktes
mot den vita snön. Efter en god natts sömn gav vi oss dock till känna helt och lagade frukost tillsammans
med patrullisarna i snöslasket innan vi traskade tillbaka till våra cyklar och vinglade hem.
Det var kallt om händerna!
Jocke Larsson
| 